”Sluta gambla med extrapoängen, Björn”

Seger nere i Malmö men en ny svag insats där offensiven inte klickar.
Dags att gå tillbaka till vad som har fungerat tidigare och sluta gambla med extrapoängen.

Leksand åkte till Malmö för att bryta en negativ trend.

Och visst blev det en seger efter en sent insläppt kvittering, sex dåliga straffar och lika många räddningar från Mantas Armalis. Detta innan Emil Heineman ofattbart sent (vi återkommer till det) fick chansen och avgjorde.

Men utöver två poäng är det inte särskilt mycket som masarna behöver ta med sig hem från den här insatsen. Det var en ny blek match där offensiven inte alls klickar.

Frågan jag ställer mig nu är om Björn inte ska pulvrisera Roger Melins gamla tombola han hittat i något förråd i Tegera Arena och gå tillbaka till det som fungerat tidigare.

Låt Mikael Ruohomaa spela emellan lagets mest ihopsydda vingar och bilda lagets självklaraste kedja igen. Sära inte på Marek Hrivík och Carter Camper igen utan peta in Heineman där.

Vilka som spelar i tredjekedjan och vem som lirar med Martin Karlsson och Jon Knuts i fjärde kan man väl bestämma lite utefter matchform (eller parametrar).

Nu gjorde Kalle Östman ett viktigt mål men utöver det krigar Carter Ashton på men får inte ut mycket samtidigt som Lucas Elveles är osynlig och så här långt en rekrytering på ett treårskontrakt som är väldigt svår att förstå sig på.

Kedjans mål kommer förresten till för att Patrik Norén tog offensiven i egna händer och assisterade.

Sjunde straffskytt

Heineman gick in och var bra redan i sin säsongsdebut mot Frölunda i helgen. Här stod han för ett klassmål fram till 1-0 när han klackade fram sig själv och skickade upp pucken i det bortre krysset samtidigt som han hade en röd ryggsäck som fällde honom.

Den 21-årige masen är en målskytt. Ändå hade coacherna i båset hittat hela sex namn som skulle lägga straff före honom.

Att Östman fick lägga en var lika piggt och rätt som det var obegripligt att Hrivík därefter fick kliva fram. Slovaken kladdade så illa med pucken att han knappt kom till ett avslut. Marek har gjort några poäng men han är inte nära sin toppnivå ännu.

Därefter var det Ruohomaas tur och det var en av de bättre räddningar Daniel Marmenlind behövde göra. Lucas Elvenes därefter var väntat kall och Ashton gjorde som Hrivík och kladdade med pucken.

Men nu var det väl ändå Heineman eller Campers tur?

Nej.

Martin Karlsson först!

All respekt för MK11 men någon straffspecialist har han aldrig varit.

Även han missade och det enda som var positivt för Leksands del var att Armalis höll kvar dem i matchen. Som straffskytt nummer sju var det sedan Heinemans tur. Han åkte fram, drog en kroppsfint, fick ner målvakten och lirkade in pucken mellan benen.

När Armalis sedan med lätthet stängde ner frälsaren Rosdahl för andra gången var segern i hamn.

Den här rangordningen av straffskyttar kan betyda två saker. Antingen vill Björn Hellkvist och hans kumpaner få igång kalla stjärnor genom att göra mål på en straff (tveksamt att det räcker) och att han gärna gamblar med den viktiga extrapoängen.

Alternativ två? Ja det är att först att hoppa in på isen får testa lyckan.

Man får inte ta så här lätt på en så viktig poäng – och känslan av att vinna trots att man släppte en kvittering sent. Denna SHL-säsong förväntas bli historiskt jämn. Är det då inte läge att försöka ta alla poäng man kan – och låta heta spelare lägga straffar?

Vem tränar dem i powerplay?

Det finns en sista sak vi måste lufta tankarna kring innan vi säger hejdå och visst är det tjatigt att prata om Leksands svaga powerplay. Men spelet under det enda numerära överläget som dalalaget fick i kväll, det tar faktiskt alla priser av uselhet.

Det såg ut som om det var Malmö som hade powerplay och att Leksand lyckas checka fast pucken offensivt för att få tiden att gå – innan skåningarna skickade i väg den på nytt.

Uselt var det och det är lätt att ställa sig frågan vem det egentligen är som håller huvudansvaret kring Leksands powerplay-träningar. Personen i fråga har att göra. Att så här många kvalitetsspelare kan vara så dåliga i powerplay, det är en bedrift.

Det är lätt att vara bitter efter en rad av matcher med svagare insatser. Faktum är att om Leksand vinner mot Brynäs på torsdag och resultaten faller rätt kan man lika gärna vara tvåa i den tajta SHL-tabellen.

Men det är också det som är positivt för stunden, för det finns en hel del att grubbla på för Hellkvist på vägen him.

/RS