Nu är spelet i botten, Leksand.
Finner ni inte en lösning på det här är ni snart där i tabellen också.
Leksands IF är ett väldigt enkelt lag att möta för stunden.
Det visade seriens bortasvagaste lag (efter Leksand) HV71 när de gästade Tegera Arena och i den första perioden skaffade sig en 2-0-ledning som man sedan kunde försvara på ett rätt enkelt vis fram till tre poäng.
Det här var säsongens hittills svagaste insats.
Visst fick HV-målvakten Joni Ortio totalt 36 skott emot sig. Men han behövde inte stå för någon galen parad, vi kan knappt räkna Leksands ordentliga målchanser på en hand och inga hårstrån drogs från blåvita supportrars huvuden för att det var så otroligt nära flera gånger att pucken skulle leta sig in över mållinjen.
Hellkvist var nöjd
Björn Hellkvist sa till C More inför matchen att han var trött på att se sitt lag inleda matcher dåligt. Första tredjedelen i kväll var bättre än de senaste matcherna, men ändå sätter man sig i en 0-2-uppförsbacke.
Ändå var Björn nöjd efter 20 minuter. Undra vad han kände efter 40.
Mittakten var rent ut sagt bedrövlig. Leksand kom ingenstans och känslan som spelarna på isen gav, var att ingen vill offra sig för någon annan. Kompisen skulle göra jobbet i alla situationer.
De som syntes mest av Jesper Kandergård och Marcus Karlberg.
När spelet varit så här dåligt under tidigare säsonger, särskilt 20/21, har Hellkvist stått efteråt i intervjuerna och skakat som en gammaldags kaffekokare som är på väg att koka över.
Nu är det inte alls samma glöd. Åtminstone inte utåt till de supportrar som har just det fönstret för att få se sitt lags tränare och höra hans reflektioner till den svaga ishockey vi sitter och tittar på.
Då kan man förstå om detta provocerar vissa.
Skrattretande reducering
I den tredje perioden såg det ut som det har gjort de senaste omgångarna. Leksand trycker på och letar mål. Men det är inte för att man själva är så bra, utan för att motståndarna drar i handbromsen och låter masarna hålla lite i pucken.
Det var skrattretande när reduceringen kom 37 sekunder från slutsignalen. Det enda som kändes bra var att den kom från Carter Ashtons klubba.
Tittar man bara på placeringen i tabellen kan man bli lurad när Leksand är sjua. Sneglar man till höger på antalet poäng, inser man att dalalaget kan befinna sig på kvalplats om bara tre-fyra omgångar om det här fortsätter.
Vart Leksand ska försöka vända det här? På bortaplan. Där man hittills varit svagast av samtliga. Nu väntar Oskarshamn, Luleå, Timrå och Örebro – alla på bortais.
Oron över hur tabellplaceringen ser ut efter denna rad av matcher…
Ja den är tung.
Lämna ett svar